Nitrat och nitrit är båda kväveföreningar, men de har olika kemisk uppbyggnad och bedöms olika i ett vattenprov. Nitrat består av kväve och tre syreatomer, NO₃, medan nitrit innehåller kväve och två syreatomer, NO₂. Skillnaden ser liten ut men har betydelse i praktiken, eftersom nitrit är mer reaktivt och bedöms strängare redan vid lägre halter. Ett provsvar för nitrat säger därför ingenting om halten nitrit, och analysen behöver redovisa dem var för sig.
Hur ämnena hamnar i brunnsvattnet
Nitrat ingår naturligt i kvävets kretslopp. Förhöjda halter i grundvatten kopplas ofta till gödsel, påverkan från avlopp eller nedbrytning av organiskt material. Risken är större i jordbruksområden och när brunnen ligger nära en avloppsanläggning eller mark som gödslas.
Nitrit är oftast ett mellanled när mikroorganismer omvandlar kväve från en form till en annan. Det kan bildas när ammonium ombildas till nitrat, eller när nitrat bryts ned i syrefattigt vatten. En påvisad nitrithalt tyder därför på att något pågår i brunnen, i marken eller i anläggningen, snarare än att ämnet tillförts utifrån.
Båda ämnena är färglösa och påverkar sällan lukt eller smak. Vattnet kan alltså upplevas som friskt trots förhöjda halter, och det finns inget sätt att bedöma förekomsten utan en analys.
Varför nitrit bedöms strängare
I kroppen kan en del av nitratet omvandlas till nitrit, och det är den omvandlingen som gör nitrit till det känsligare värdet. Små barn är känsligare än vuxna för höga halter av vissa ämnen, vilket är ett av skälen till att brunnsvatten bör kontrolleras regelbundet när barn dricker det. Livsmedelsverket anger de riktvärden som gäller för båda ämnena i enskild brunn.
En hög nitrathalt är ändå värd att ta på allvar, eftersom den säger något om påverkan från marken runt brunnen. Halterna kan dessutom skifta över tid beroende på nederbörd, grundvattennivå och hur marken används.
Läs enheten, inte bara siffran
Här uppstår de flesta missförstånden. Ett laboratorium kan redovisa resultatet som mängd nitrat per liter eller som mängd kväve per liter, och samma sak gäller nitrit. Två värden går inte att jämföra rakt av om de anges i olika enheter, och ett värde som ser lågt ut kan vara högt när enheten räknas om.
Därför behöver både ämnesnamn, enhet och bedömning läsas tillsammans. Vi går igenom analyssvaret med dig och förklarar vad värdena innebär och var gränserna går, så att jämförelsen blir rätt från början.
Hela provsvaret avgör
Ett enskilt värde säger sällan hela historien. Förekomst av ammonium, bakterier eller ett avvikande pH ger information om vad som händer i brunnen, och de värdena hör ihop med kvävevärdena. Ett kemiskt vattenprov täcker nitrat, nitrit och ammonium i samma analys.
Kokning är ingen lösning. När vatten kokar avdunstar en del av vattnet medan ämnena blir kvar, vilket snarare koncentrerar halterna. Filter avsedda för järn, mangan eller kalk är inte heller byggda för att avskilja nitrat.
Vilken åtgärd som passar avgörs av halterna, förbrukningen och övriga analysvärden. Vid nitrit behöver dessutom orsaken till bildningen utredas, eftersom brunnens skick eller vattenomsättningen kan vara det som behöver åtgärdas snarare än vattnet i sig.
Ta ett nytt prov efter förändringar
Med egen brunn är regelbunden kontroll motiverad även när vattnet ser bra ut. Ett nytt prov är särskilt befogat efter översvämning, markarbeten, ändrad gödsling i närheten eller problem med en avloppsanläggning i omgivningen.
Har en åtgärd genomförts är ett uppföljande prov det enda sättet att se om halterna faktiskt gått ner.
